Teoretiserande är när man tvingar empiri in i system. När man gör tvärtom, studerar verkligheten och drar slutsatser utifrån den, skapar man teori. Det är en väsentlig insikt när vi bemöter människor som hävdar teori. Förmågan att kunna skilja teoretiserande från teoribildning är få förunnad men måste spridas! Om man lyssnar på det någon säger med sitt vakna medvetande hör man på en gång om denne drar slutsatser utifrån upplevd verklighet eller föreställd verklighet.
Människors förmåga att medvetandegöra sig verkligheten varierar och är förknippad med intelligens, de grundvalar som utgör psykets aristokrati helt enkelt. Där spelar social bakgrund, biologi, öde, geografi mm in. Verkligheten finns där, oavsett hur stor del var och en förmår ta in och medvetet tillgängliggöra oss, tänk er hjärnan som flytande i spad, en på vissa människor liten fjuttig ö och en på andra människor uppstigen vegetation. Riden eller driven skulle man i svartvita termer kunna beskriva de tu extremerna. Filosofin kring denna psyksika utveckling har smartisar genom alla tider roat sig med.
Omgivningen tycks krylla av teoretiker, de flesta är på flykt från verkligheten med hjälp av rationaliseringar och applicerad stelbent och fyrkantig teori. Om det är något jag föraktar så är det den typen av dravel. Jag föraktar det så mycket för att folk som håller på så underminerar en intellektuells verksamhet. Man slår av öronen när någon talar i abstrakta termer ick förankrade i en erfarenhet beskriven som en enskildhet. Detta slaveri (en form av kunskapsbrist) som de flesta människor är satta under har försvårat vår förmåga att uttrycka våra tankar och känslor kring större sammanhang än vår subjektiva tid i livet.
En annan negativ effekt teoretiserande har på människor är hämning och förmågan att leva rikt och full utifrån av naturen givna premisser. Detta kan för den ovane uppfattas som en paradox eftersom det i folkmun heter att den som tänker är hämmad – ack vilken banal uppfattning! Men den härstammar i det faktum att de som försörjer sig genom något man kallar tänkande eller forskande får så mycket utrymme i det offentliga rummet. Skribenter och opinionsbildare kallas avskummet som sprider en typ av mental pest hos det svenska folket och deras sköra motståndslösa medvetenaden. Poängen med att gestalta tankar är att man har gett sig ut på en tripp där målet är erövring av det tillsvidare outforskade men det är inte det vi får läsa utan istället betalar vi deras löner för att de ska utföra tjatiga spekulationer.
Just nu handlar mycket av den internationella och nationella rapporteringen i massmedia om Gaza. Som Anders korrekt påpekar är dagstidningarnas roll inte att tänka, men jag läser ändå i Sydsvenska Dagbladet teorifluff kring Palestina och Israels konflikt. Man maler och man skapar noll i försöken att fördjupa förståelsen för vad som sker. Now let me do just that…
Judar står på torget i Malmö och talar i tal om hur terror påverkar människor. Palestinier står bakom kravallstaket och körar hur mord påverkar människor. 20 piketbussar med 6 poliser i varje bildar en styvmoderlig halvcirkel kring demonstrationen och separerar de två grupperna av männsikor. Den kognitiva upplevelsen, dvs subjektiva upplevelsen av situationen, är per definition inte förankrad i det som varit och det är den situationen som vi måste ta tag i och se som verklighet för det är nuet som är verkligheten och som kan förankras i det vi har framför oss – framtiden och möjligheterna den erbjuder. Situationen på torget är i sig självt onaturlig och inhuman och det gör alla inblandade följaktligen uppror mot. Samtidigt är stämningen upplivad. “Det är fel! Detta är oerhört fel”. Var och en i går som var vid torget i Malmö känner det instinktivt i sitt hjärta – nej, kände man. Reaktionerna är goda på en situation som är ond. Om den här insikten fick landa hos båda parter vid exakt samma tidpunkt, fördelaktligen kommunicerat av poliserna, skulle ett mirakel uppstå. Fred.
Budskapet om fred är ett budskap stora män och kvinnor genom tiderna förmedlat. Det finns både israeler och palistinier som uppmuntrar fred men de som propagerar för andra saker än fred är i överväldigande majoritet. Man måste förstå att om man inte propagerar för fred propagerar man inte för fred. Kan man förlika sig med den insikten har man en chans att välja väg. Konflikter drivs alltid av människor, inte av konflikter. När man överger verkligheten, där fred är en möjlighet, har man gjort det till förmån för teorier om verkligheten. På det psykiska planet är det FAKTA att grunden för föreställningsvärldens skapande ligger i affekt. Affekt är de opersonliga utagerande reaktioner som uppstår som beteenden. Affekterade handlingar är alltid impulsiva och aldrig förknippade med aktiva medvetna val eller ställningstagande där alternativ är involverade. Spottar du på mig blir jag arg. Så reagerar jag och så reagerar alla människor – opersonligt. Behovet av en kraftfull medvetandeförhöjning hos mänskligheten är akut. Den som säger att intellektuella är överflödiga är en babian.
God natt!
