Categories
Uncategorized

Blogghoran Ystad Konstmuseum 2015

Ystad Konstmuseum Blogghoran by Elin Alvemark. Part of group exhibition. Audio work consisting of 6 seprated works. Performance installation at vernisage.

Joachim Leksell (musician artist) reads the voice of writings of a female blogger, Elin Alvmark. Blogghoran is a conceptual work based on a female writer and what difference a male voice might add to the conception of how we perceive someone. Do we hate male voices like hate female voices? What was it in the public voice of the many young bloggers that became such a big provocation to many anonymous trolls on the internet during the midst of 2000. Blogghoran tries to morph and console a hooker and make a man out of her. There are alltogether text volumes that consists of daily writing on cultural mattaers through 2004 – 2015 by Elin Alvemark both on Blogger and WordPress.

Joachim Leksell and Elin Alvemark collaborating voices

Participating: Jasmine Christensson, Frida Wadle, Malin Petrén, Ida Meuller, Lovisa Ale Sthål, Henrique Norman, Isabella Solar Villaseca, Miranda Olsson.

“Jag börjar minnas saker. Hatet. I media. Jag var otroligt korkad och irriterande som person. Jag var helt enkelt felaktig. Man kan kalla det oseriös. Men med vilken helt galen kraft män skulle sätta mig på plats. Med våld.

Precis som jag var som sjukast. Då var jag som mest sårbar och provocerande. De kanske kände att de hade chans att verkligen knäcka mig. That sweet feeling of violence huh? Omöjlig för dem att motstå. Uppenbarligen. Hela internet är fullt av föraktfulla meningar om mig. Känns lite skämmigt. Speciellt när folk jag inte känner googlar mig. Men jag måste leva med det. Det är inte mitt hat. Det är inte mitt förakt. Det är inte mitt förlöjligande. Det är deras. Och det triggas av en person jag inte längre är. Jag har förändrats. Jag behöver inte mötas av verbalt våld, förakt, hat och smutskastning.

Att gå under jorden. Och komma upp som någon annan. Nödvändigt. Att nu gå igenom det här känslomässigt. Nödvändigt. För att kunna gå frammåt. Kan inte stänga dörren längre. Måste ta i skiten.

Går på möte varje dag. Gråter. Minns de mörka ställen jag varit på. Mörka mörka mörka ställen. Det är gruppterapi. Ta allting känslomässigt nu. Plocka upp det i ljuset. Spricker som troll gör de. Människorna där ger mig inte hat, förakt. De vänder mig inte ryggen när allt är som värst. De sitter kvar. De är kvar. Dag efter dag. Möte efter möte. Jag får tid. Jag får ro. jag får utrymme. Jag får läma över mig själv till någon, några, något. Som tar emot mig. Som jag är.

Kan se mina emotionella problem. Mina störningar. Mina krampaktiga handlingar. Min tvångsmässighet. Allting. Det löses upp nu. Sakta. I mörka regnet påväg hem genom Berlin. Varje dag. Möte möte möte möte. Börjar sakta förstå. Hur jag ska göra för att släppa taget om ångest, rädsla och ilska. Hur jag ska DETACHA och ÄLSKA. Hur jag tänker positivt. Tro att förändring är möjlig. Det är jävligt svårt eftersom jag har varit paralyserad i många år. Låst. Avstängd. Känslomässigt fucked up. Seriously.

Livet börjar arta sig. Mot alla jävla fucking ods i detta mitt jordeliv.

Jag har så starka känslor. Kan inte trycka undan dom! De måste alltid ut. Alltid ska de ut. Och det kan bli hur CRAZY som helst!!! Typ hej nu dör jag av alkohol. Hej nu är jag en galen debattör. Hej nu är jag ihop med en kille utan att veta varför. Hej nu sitter jag i min lägenhet i 4 år och vill dö. Hej nu jobbar jag på reklambyrå fast jag hatar reklam. Hej nu Facebookar jag exaktvad jag tycker fast ingen bryr sig. AAAAAAAAAAA!!!

Äh. Jag gör listan komplett när jag ändå håller på och kräks.

Det i kombination med ett galet behov av att vara beundrad. I kombination med ett behov att vara kreativ helatiden och skapa. I kombination med att sjukt social. I kombination med att ha starka åsikter. I kombination med att vägra skämmas. I kombination med ett stort ego och stort självförtroende. I kombination med en normalbegåvning. Ja. Det går åt helvete! Som att flyga ett jumbojett utan att veta hur. Förlåt en arm liten människa för att vara clueless.

Tar ett djupt andetag. Den här bloggen ska vara det sista som finns kvar av den skiten. Detta är min slasktratt. Det är så. För därute har jag jobben, AA, tillfrisknandet, kroppen, dagarna, de nya vännerna och kärlek till andra människor.

Idag var den bästa dagen på typ 10 år. Så mycket helt magiska saker hände mig. Vinden har vänt. Det är min tur nuuuuuuu…

Tur att jag inte tog livet av mig. Hör ni det!”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s